Arbetslös men inte hopplös

Så var man arbetslös på heltid då. Det har jag visserligen varit ett tag redan, men nu börjar jag komma in i den där riktiga arbetslöshetsrutinen, med fruktlösa besök på AF, fattigdom, en tilltagande känsla av stress och, inte minst, fåfänga försök att hitta ett jobb som verkar roligt... intressant... eller åtminstone inte skittråkigt. Jag hade hoppats på att slippa den för all framtid, men vad gör man. Det finns inte så många jobb inom mitt område, tyvärr. Men jag ska fortsätta att skicka ut intresseanmälningar och hoppas på att någon nappar, trots att jag inte har någon som helst erfarenhet av språkgranskning eller översättning eller något annat jag vill jobba med...

Men nåja, så farligt är det ändå inte, det har ju inte gått så lång tid än. Jag passar på att plugga språk och läsa böcker och se på dålig tv, och än så länge känns dagarna inte för långa.