Ur led är tiden

Äntligen har jag hittat en förklaring till mina sena sovvanor och min extreeeema morgontrötthet. Av en slump stötte jag igår på något som kallas Delayed sleep phase syndrome (DSPS), eller försenad sömnfas som det tycks heta på svenska. Det innebär att ens inre klocka så att säga är ur fas med omvärlden, liksom förskjuten. Här finns en artikel ur Läkartidningen. Deras förklaring i korthet: "patienter med DSPS har en extremt förskjuten endogen sömnrytm. De förmår inte somna förrän sent på natten, och behöver därför sova första hälften av dagen."

Precis så är det för mig. Jag sitter inte uppe länge bara för att jag inte kan slita mig från datorn eller något i den stilen; det är helt enkelt omöjligt för mig att somna tidigt. Om jag någon gång är extremt trött och somnar vid elva så vaknar jag bara efter en stund och känner mig helt groggy - men absolut inte sömnig. Och sen är jag ändå vaken några timmar till innan jag kan sova för natten. Jag kan inte somna tidigt eftersom jag helt enkelt inte blir sömnig tidigt.

På engelska wikipedia står det att det är som att leva med konstant jetlag, och det är en ganska bra beskrivning... säger jag som aldrig råkat ut för jetlag, men ändå. Jag kan tänka mig det.

Jag har också ett ganska stort sömnbehov och behöver sova nio timmar för att känna mig som en människa. Jag har kommit på att min idealsovtid är mellan 2.30 och 11.30, då känner jag mig som piggast. Det går ju minst sagt ganska illa ihop med jobb som kräver tidiga mornar. Det som är början på en normal arbetsdag för de flesta (kl. 7-8 sådär) är alltså i princip "mitt i natten" för mig. Inte undra på att jag är trött då! Så jag är inte lat, och det är inte en vanesak. Vi är alla olika, och det är väl fint?

Livstecken

Hm. Länge sen jag skrev. Dagar, månader, rusar förbi utan att jag märker det. Men det har egentligen inte hänt så mycket sen sist. Jag har fyllt år och varit på födelsedagskryssning och det var roligt. Har avancerat lite med stickandet (senaste skapelsen: en liten väska och matchande scarf). Försöker vara ute bland folk emellanåt så jag inte börjar klättra på väggarna här hemma. Annars mest som vanligt.

Senast lästa bok: Sylvia Plaths dagböcker
Musik just nu: Patrick Wolf - The Magic Position

Todeloo.

Insnöad

Stillsamma dagar. Här händer ju inte mycket, men jag har inte alltför tråkigt ännu.

Jag fick ett bidrag av mamma för att kunna köpa garn, så jag köpte lite mer för att kunna fortsätta stickandet. Nu har jag börjat på ett par enkla muddar/handledsvärmare, och ett mer långsiktigt projekt som jag just har påbörjat är att göra en pläd av stickade lappar. Det är riktigt gemytligt att sitta och sticka framför tv:n, även om jag känner mig lite som en hemmafru.

Den 27:e börjar bokrean, och jag har redan börjat planera mina bokköp. Kollade igenom reakatalogerna förut och skrev upp några måsten: Bonniers stora bok om stickning (vad besatt jag har blivit av stickning helt plötsligt!), ett Jan Stenmark-album, Alvar Aalto, Kitschiga vykort. Och så ska jag botanisera bland skönlitteraturen förstås.

Jag tog mig förresten äntligen för att läsa Svinalängorna förra veckan, och den var så bra att jag nästan läste den i ett svep. Både allvar och humor, sånt tycker jag om.

Varde vår

Trots kyla och snö har jag känt mig vårig ett tag nu. Det blir alltid så när det börjar bli ljusare - jag får lust att förnya mig, vårstäda (dvs slänga gamla saker som bara ligger och skräpar här hemma), inreda eller vad som helst. Nu vill jag ha ett projekt, något konkret att göra ifall jag skulle råka bli sysslolös någon dag. När jag får pengar ska jag i alla fall köpa mer garn så att jag kan fortsätta mitt projekt att lära mig sticka, det är ju jättekul har jag upptäckt. Har bara stickat en halsduk än så länge, men den blev faktiskt inte alls tokig.

Men jag kan ju börja med att rensa ordentligt här hemma. Det ligger papper och böcker och grejer överallt, och jag har märkt att jag blir stressad av att ha det stökigt. Undrar om det betyder att jag börjar bli vuxen.

Arbetslös men inte hopplös

Så var man arbetslös på heltid då. Det har jag visserligen varit ett tag redan, men nu börjar jag komma in i den där riktiga arbetslöshetsrutinen, med fruktlösa besök på AF, fattigdom, en tilltagande känsla av stress och, inte minst, fåfänga försök att hitta ett jobb som verkar roligt... intressant... eller åtminstone inte skittråkigt. Jag hade hoppats på att slippa den för all framtid, men vad gör man. Det finns inte så många jobb inom mitt område, tyvärr. Men jag ska fortsätta att skicka ut intresseanmälningar och hoppas på att någon nappar, trots att jag inte har någon som helst erfarenhet av språkgranskning eller översättning eller något annat jag vill jobba med...

Men nåja, så farligt är det ändå inte, det har ju inte gått så lång tid än. Jag passar på att plugga språk och läsa böcker och se på dålig tv, och än så länge känns dagarna inte för långa.

Fil.mag. ftw, omg! *lol*

I torsdags fick jag äntligen mitt examensbevis. Wohoo! Det var mycket mer känsloladdat än jag hade trott att väl få papprena i handen. Det blev liksom verkligt för första gången, och jag blev jätterörd. Det kändes så stort. Wow. Nu e jag typ såhära svenskaproffs. *fnizz*

Sen var jag förstås tvungen att fira den stora händelsen, så jag drog med Ed och Macke till hg på kvällen för att ta några öl. Det var trevligt, och vi lattjade lite med kameran och var lagom oseriösa som vanligt:











Jag kände mig lite kaxig.

Året som gick, en kort överblick

Jag tycker att det är lite svårt att sammanfatta ett helt år, eftersom jag sällan kommer ihåg vad som hände egentligen, eller exakt när jag gjorde ditt eller datt. Men försöka duger.

2006: Året började bra och jag kände mig peppad för att komma vidare i mitt liv (dvs redo att bli fil.mag.). Jag läste d-kursen i svenska, skrev en d-uppsats som blev klar i juni och sen... visste jag ändå inte vad jag skulle göra efter examen, så jag väntade till hösten med att skicka in ansökan. (Sen blev det typiskt nog strul med den så jag väntar fortfarande på att få min examen i handen.)

Jag började träna på friskis mer regelbundet och i höstas började jag rentav gå på intensivpass - vem hade kunnat tro det. :-) Mitt liv som hurtbulle.

Sommarminnen: vi åkte på kryssning, Ed, Macke, Erik och jag. Det var skoj. Underbart väder, öl, soldäck. En drink i soluppgången (nej, det är inte fartyget som lutar):


Annars var sommaren ganska händelsefattig. Jag började en sommarkurs i retorik men hoppade av efter två föreläsningar. Hade ingen lust att plugga efter att ha ägnat hela terminen åt uppsatsskrivande. Jag tog det ganska lugnt istället; läste rätt mycket, ölade på hg:s uteservering och gjorde annat trevligt.

Sen kom hösten, och efter allt slappande och all fritid kändes det kul att börja plugga igen. Konstvetenskap b alltså. Mycket läsande, mycket diskuterande och mycket grupparbete, men jag klarade biffen.

Tja, sen har det ju varit lite upp och ner med känslor hit och dit, men det är en annan historia.