Insnöad

Stillsamma dagar. Här händer ju inte mycket, men jag har inte alltför tråkigt ännu.

Jag fick ett bidrag av mamma för att kunna köpa garn, så jag köpte lite mer för att kunna fortsätta stickandet. Nu har jag börjat på ett par enkla muddar/handledsvärmare, och ett mer långsiktigt projekt som jag just har påbörjat är att göra en pläd av stickade lappar. Det är riktigt gemytligt att sitta och sticka framför tv:n, även om jag känner mig lite som en hemmafru.

Den 27:e börjar bokrean, och jag har redan börjat planera mina bokköp. Kollade igenom reakatalogerna förut och skrev upp några måsten: Bonniers stora bok om stickning (vad besatt jag har blivit av stickning helt plötsligt!), ett Jan Stenmark-album, Alvar Aalto, Kitschiga vykort. Och så ska jag botanisera bland skönlitteraturen förstås.

Jag tog mig förresten äntligen för att läsa Svinalängorna förra veckan, och den var så bra att jag nästan läste den i ett svep. Både allvar och humor, sånt tycker jag om.

Varde vår

Trots kyla och snö har jag känt mig vårig ett tag nu. Det blir alltid så när det börjar bli ljusare - jag får lust att förnya mig, vårstäda (dvs slänga gamla saker som bara ligger och skräpar här hemma), inreda eller vad som helst. Nu vill jag ha ett projekt, något konkret att göra ifall jag skulle råka bli sysslolös någon dag. När jag får pengar ska jag i alla fall köpa mer garn så att jag kan fortsätta mitt projekt att lära mig sticka, det är ju jättekul har jag upptäckt. Har bara stickat en halsduk än så länge, men den blev faktiskt inte alls tokig.

Men jag kan ju börja med att rensa ordentligt här hemma. Det ligger papper och böcker och grejer överallt, och jag har märkt att jag blir stressad av att ha det stökigt. Undrar om det betyder att jag börjar bli vuxen.

Arbetslös men inte hopplös

Så var man arbetslös på heltid då. Det har jag visserligen varit ett tag redan, men nu börjar jag komma in i den där riktiga arbetslöshetsrutinen, med fruktlösa besök på AF, fattigdom, en tilltagande känsla av stress och, inte minst, fåfänga försök att hitta ett jobb som verkar roligt... intressant... eller åtminstone inte skittråkigt. Jag hade hoppats på att slippa den för all framtid, men vad gör man. Det finns inte så många jobb inom mitt område, tyvärr. Men jag ska fortsätta att skicka ut intresseanmälningar och hoppas på att någon nappar, trots att jag inte har någon som helst erfarenhet av språkgranskning eller översättning eller något annat jag vill jobba med...

Men nåja, så farligt är det ändå inte, det har ju inte gått så lång tid än. Jag passar på att plugga språk och läsa böcker och se på dålig tv, och än så länge känns dagarna inte för långa.